Rovfåglarna

Det spektakulära rovfågelsträcket över Falsterbonäset är omtalat långt utanför landets gränser. Redan i augusti passerar bivråkar i stort antal. De skall ända ner till tropiska Afrika. Deras favoritföda, stekellarver, börjar tryta, och det börjar bli bråttom att bege sig söderut. Tillsammans med bivråkarna dyker de första bruna kärrhökarna och gladorna upp. 

Gladan är Skånes landskapsfågel. Den är en ytterst väl vald ambassadör för landskapet. Den har sin starkaste förekomst i landet just i Skåne, och antalet häckande par närmar sig 2 000. Dessutom är arten lätt att känna igen med sin brunröda fjäderdräkt och långa, djupt kluvna stjärt. Att den dessutom är tämligen orädd för människor och lätt att få närkontakt med gör den inte mindre lämplig för rollen. Efter att ha varit nära att försvinna som häckfågel i landet på 1970-talet har beståndet av glada idag hämtat sig över förväntan tack vare ett stödprojekt under 1980-talet. Räkningarna av flyttande glador vid Falsterbo visar att det 1973 sträckte 19 fåglar medan antalet 2008 närmade sig 3000. I sanning en positiv utveckling!

Röd glada. Foto: P-G Bentz/sturnus.se.
Under september och oktober passerar flyttfåglarna i en aldrig sinande ström. Dagar med hög, klar luft och svag till måttlig sydvästlig vind ses rovfåglar i stort antal över Skanörs ljung. De stiger i vida cirklar uppåt på de varma, uppåtgående luftströmmarna för att ta höjd inför den fortsatta flyttningen mot sydväst. Sparvhök, ormvråk, bivråk och glada tillhör de vanligaste, men mer eller mindre sällsynta arter som mindre skrikörn och stäpphök ses årligen.
Ung stäpphök. Foto: P-G Bentz/sturnus.se.