Artskydd

I Västernorrland finns ca 185 häckande fågelarter om vi även räknar med de som häckar sällan såsom brunand, lundsångare, kungsfiskare etc. För att prioritera vilka fåglar vi i första hand ska lägga våra ideella krafter på, har vi till vår hjälp EU:s fågeldirektiv och vår egen svenska rödlista. Dessa två tillsammans pekar ut 40 % av fåglarna som hotade eller vara nära hotade inom EU.

Artskyddsförordningen
Enligt artskyddsförordningen är alla vilda fåglar fridlysta och med det menar man att man inte får döda, skada, fånga eller störa fåglar. Man får inte heller skada eller förstöra fåglarnas fortplantningsområden och viloplatser. Men för att detta på något sätt ska vara rimligt, åtminstone när det gäller de areella näringarna, accepteras att ett avsiktligt dödande sker av vissa arter även om det på en lokal eller nationell nivå har en negativ effekt på artens population.
När det gäller fåglar som är särskilt skyddsvärda inom EU, listas de i fågeldirektiv bilaga 1. Dessa arter har ett mycket starkt juridiskt skydd. I Västernorrland finns ca 41 arter upptagna i bilaga 1.

Rödlistan
I Västernorrland finns ca 49 häckande fågelarter som är rödlistade 2015 och 16 av dessa anses hotade: berguv, brunand, brushane, ejder, gråtrut, gulsparv, hussvala, kungsfiskare, kungsfågel, ortolansparv, rosenfink, roskarl, stare, sävsparv, tornseglare och videsparv.
 
Att en art hamnar på rödlistan betyder inte automatiskt att den får något skydd enligt svensk lag men den används ofta av myndigheter som ett hjälpmedel vid bedömningar av olika naturvårdsprioriteringar. Inte sällan tittar man på arter som är upptagna i EU:s fågeldirektiv samt om de är rödlistade för att få någon form av prioritering i sina beslut.
 
Jakt
All vilda fåglar är dessutom fredade enligt jaktlagen (SFS 1987:259) och jaktförordningen (SFS 1987:905), med undantag för vissa möjligheter till skyddsjakt och för att det under vissa tider på året råder jakttid för en del arter.