Fågelskydd

Flyttfåglarna är internationella resenärer och passerar obehindrat nationsgränser under sin flyttning. Det innebär att fåglar som under några korta sommarmånader befinner sig på våra breddgrader för att reproducera sig under resten av året befinner sig antingen på flyttning eller i sina vinterkvarter. Alla de fågelarter som förekommer naturligt i Sverige är skyddade enlig EU:s fågeldirektiv. Så förhåller det sig också i de övriga medlemstaterna inom EU. Tyvärr är inte efterlevnaden lika hög överallt och i synnerhet i Medelhavsländerna är respekten för  fågeldirektivet undermålig och omfattande illegal jakt bedrivs på fåglar som uppe hos oss är fredade. Bivråken är ett exempel på en art som utsätts för omfattande förföljelse i Sydeuropa och beståndet har under en följd av år visat en nedåtgående trend. 

Varför fågelskydd?

Att skjuta en bivråk varje vår var under lång tid ett måste för män i många syditalienska byar och städer för att bevisa sin manlighet och undvika att hånas öppet. Rovfåglar i stora antal sköts ner under sin flyttning från Afrika via Messinaområdet vid Sicilien och Kalabrien södra Italien. Skotten kom från hustak, balkonger, specialgömslen – överallt bedrevs denna barbariska, illegala jakt.

Nyskjuten adult bivråk. Foto: BirdLife Malta.

I början av 1980-talet påbörjades kampen mot denna jakt. Fågelsträcket observerades och eventuell illegal jakt noterades och rapporterades vidare till polis och paramilitär. De första åren var arbetet farligt och svårt. Fågelskyddarna utsattes för olika hot och blev till och med beskjutna samtidigt som polis och paramilitär var passiva gentemot dessa brott. Efter mycket målinriktat arbete har dock efterhand bättre kontakt etablerats mellan fågelskyddare och myndigheter och även de senare har börjat agera mer aktivt.
 

Det internationella inslaget i fågelskyddsarbetet har spelat stor roll. Varje vår sedan 1983 arrangeras läger då sträcket pågår där fågelvänner från en lång rad länder deltar. Denna internationella närvaro har varit viktig, dels har större press kunnat sättas på italienska politiker, dels har information om situationen spridits till fler länder.

Skjutna fåglar på Malta: bivråk, tornfalk (2), sommargylling (2), dvärguv, rallhäger, gök och lärkfalk. Foto: BirdLife Malta.

Vissa stödjande organisationer som NABU, den tyska BirdLife-partnern, har även bidragit ekonomiskt i större skala. En av arrangörerna av Bivråkens Dag har sju gånger besökt fågelskyddslägren i Kalabrien och Sicilien, första gången 1993, berättar: "Det blev en skakande erfarenhet. Att se bivråkar försöka kämpa vidare men långsamt singla mot marken när de träffats av en kula med Medelhavets glittrande vatten som fond - den synen har etsat sig in i minnet." Sedan dess har antalet dödade bivråkar har markant sjunkit och vid det senaste besöket 2007 märktes detta tydligt: "Bara enstaka skott hördes och efter säsongen konstaterades att endast en bivråk skjutits".
 

Bivråkens Dag arrangerades första gången 1992 med fokus på situationen i Medelhavsområdet. Syftet med dagen är att sprida information om hoten mot fåglar, inte bara bivråken, som jakten i Medelhavsområdet är ett exempel på, men även att visa upp den fantastiska fågelflyttning som sker över Falsterbohalvön under sensommar och höst för alla intresserade.

Skadeskjuten natthäger. Foto: BirdLife Malta.