Åstholmen

Att hitta: Åstholmen är belägen i norra delen av Medelpad och utgör den yttersta delen av Åstön i Tynderö socken. Avståndet från Söråker är ca 20 km. En bro över Tynderösundet förbinder Åstön med fastlandet. För att ta sig ut hit lämnar man E4:an strax norr om Midlanda flygplats och tar till höger och åker förbi Söråker. Därefter följer man vägen till dess slut vid Skeppshamn. Här finns bra parkeringsmöjligheter och fina promenadvägar (ca 2,5 km) leder ut mot udden. I norra delen av Skeppshamn finns ett vindskydd med bra utsikt mot Leskäret. Bästa platserna för att kolla sträck ligger dels ute vid fyren, men även Kjolsäcksudden strax före fyren och till vänster är bra. 

Biotop: Halvön Åstholmen är till stor del bevuxen med barrskog, framförallt tall. Inom vissa områden finns inslag av öppna hed- och buskmarker. Andelen lövskog är liten. Vid Storhamn (några sommarstugor) finns dock smärre buskområden som kan vara fågelrika. Åstholmen har tidigare varit militärt övningsområde, men idag är den nordvästra delen naturreservat. 

Fågelliv: Åstholmen är i första hand en sträcklokal av rang. Vårsträcket brukar kunna komma igång kring mitten av april, men oftast är maj den intressantaste tiden under våren. Då kan artrikedomen vara stor, med många spännande arter. Under försommaren kan det vara ide att lyssna efter nattsjungande arter, näktergal t ex har vid några tillfällen säkerligen häckat här ute. Häckfågelfaunan bjuder inte direkt på några märkvärdigheter, men kustlabb och roskarl häckar numer på närliggande skär. Fiskande tordmular brukar kunna ses på väg till och från det närliggande Skallanskäret. Redan i slutet av juli-början av augusti kan, vid rätt väderlek, sydsträcket av vadare, måsar och tärnor komma igång. Under rätta väderleksbetingelser, med kalluftsinbrot i norr och vindar från ost, kan under september stora mängder med simänder ses på sydsträck, likaså t ex prutgäss och en del arktiska vadararter. Även labbar passerar vid sådana tillfällen. Under oktober är det oftast dykänder som sträcker. Denna tid har Åstholmen visat sig som en bra lokal för invasionsarter som t ex korsnäbbar, siskor, mesar och hackspettar. Frampå på senhösten sjunker naturligtvis individ- och artantalet men det kan fortfarande, med lite tur, ses arter som skärsnäppa, berglärka och tretåig mås för att nämna ett fåtal. Även ett vinterbesök kan vara intressant, så länge havet är isfritt. Framförallt flera dykandsarter brukar finnas kvar. Under åren har många rariteter setts här ute.